Individ och familj

Den goda konjunkturen har minskat behovet av försörjningsstöd. Det innebär att fler göteborgare nu kan försörja sig själva och sina familjer på egen hand. Bostadsbristen har fortsatt varit en utmaning. Fler personer har sökt stöd av socialtjänsten för att få hjälp att lösa sitt boende. Ensamkommande barns situation har fortsatt stått i fokus.

Ekonomiskt bistånd
Den goda konjunkturen på arbetsmarknaden förklarar en stor del av den positiva utvecklingen av försörjningsstödet under året. Jämfört med fjolåret var det 1 360 färre hushåll som beviljades bistånd. De stadsdelsnämnder som minskade mest var Angered, Östra Göteborg, Askim-Frölunda-Högsbo och Lundby. Dessa stod för 87 procent av den totala minskningen på 61 mnkr. Bland de övriga märks att Norra Hisingen redovisade en ökning med två procent och Majorna-Linné, Västra Hisingen och Örgryte-Härlanda åstadkom marginella minskningar. De stadsdelar som uppvisade den största sänkningen visade också störst minskning av de så kallade långtidsberoende hushållen.
Stadsdelarna har delvis olika förutsättningar att dra fördelar av den goda konjunkturen för att minska beroendet av försörjningsstöd. Det är dock den gemensamma ambitionen som präglar arbetet i samtliga stadsdelar. Under året etablerade nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning två nya kompetenscenter som ska samverka med socialtjänsten för att underlätta för arbetslösa att kunna ta ett arbete.
Kostnaderna för ekonomiskt bistånd stannade på 1 024 mnkr för 2016 och berörde sammantaget drygt 18 800 hushåll. Andelen med långvarigt beroende av försörjningsstöd minskade med 679 till sammanlagt 8 425 hushåll.

Bostadsbrist
Kostnaderna för sociala boendelösningar har fortsatt öka men på en lägre nivå än tidigare. Kostnaderna för vuxna har ökat med 9 procent vilket är 7 procentenheter lägre än kostnadsökningen tidigare år.
Bostadsbristen har medfört att personer vänt sig till socialtjänsten för att få hjälp att lösa sitt boende. Främst handlade detta om akuta boendelösningar för barnfamiljer utan tak över huvudet samt personer som har behov av skydd och stöd utifrån våld i nära relationer. Detta har medfört höga kostnader för köpta boendelösningar och en stor arbetsbelastning för sektorns medarbetare. Bostadsbrist och trångboddhet är dessutom riskfaktorer som kan leda till att personer kan behöva annat stöd från socialtjänsten än enbart hjälp med boende. I en satsning via AB Framtiden har staden beslutat att ta fram 500 bostäder till bostadslösa barnfamiljer till årsskiftet 2017/2018. Denna satsning har 2016 löst bostadssituationen för 200 barnfamiljer som erbjudits ett boende med förstahandskontrakt, vilket berört drygt 400 barn.
En strategi och plan mot hemlöshet 2015–2018 har utarbetats i bred samverkan mellan bolag, förvaltningar och den idéburna sektorn. En uppföljning har genomförts under 2016 som visar negativ utveckling och en handlingsplan med åtgärder för ökad måluppfyllelse har utarbetats. Bostad först har fortsatt att utvecklas som metod mot hemlöshet. Den innebär att den som är hemlös måste få sin bostadssituation ordnad innan han eller hon förväntas kunna ta itu med andra problem som till exempel missbruk. Hittills har cirka 60 personer fått bostad genom metoden.

Förslag till plan för arbetet mot etablerat missbruk och beroende 2018–2020
Stadsledningskontoret fick 2015 i uppdrag av kommunstyrelsen att ta fram en plan på strategisk nivå för arbetet mot tungt missbruk. Social resursnämnd har under 2016 genomfört arbetet med att ta fram ett förslag som i december 2016 skickades på remiss till stadsdelsnämnderna, hälso- och sjukvårdens beroendevård, kriminalvården, lokalt nätverk för brukar- och idéburna organisationer med flera samverkansparter. Planen omfattar kommunens verksamheter och ska tydliggöra ansvarsområden inom staden och i relation till beroendevården.

Den sociala barnavården
Antalet anmälningar om barn som far illa ökade jämfört med samma period föregående år, en ökning som pågått under flera år. Nämnderna har samtidigt under året haft svårt att uppfylla lagkravet om att utredningar som rör barn och familjer inte får pågå under längre tid än fyra månader. Antalet försenade utredningar har dock minskat under senare delen av året och nämnderna har arbetat målmedvetet med att öka skyndsamheten i handläggningen bland annat genom förstärkningar i stödet till handläggare och omstrukturering av arbetet.
Antalet ensamkommande barn som anvisats till Göteborg har minskat dramatiskt sedan hösten 2015, som ett resultat av en ändrad statlig migrationspolitik. Under 2016 har cirka 200 ensamkommande barn tagits emot jämfört med 2015 då cirka 1 500 barn togs emot. Mottagandet under hösten 2015 påverkade arbetet också under 2016. Minskningen av antalet barn har medfört ett omfattande omställningsarbete i berörda verksamheter.
Ett intensivt arbete för att förbättra vården för de mest utsatta barnen pågick under hela 2016. Att behålla kompetens och skapa stabilitet i socialtjänsten kommer fortsätta vara i fokus lång tid framåt.

Arbetsmiljö, rekrytering och stabil bemanning
Arbetsmiljön och svårigheterna att rekrytera socialsekreterare och arbetsledare med rätt kompetens och erfarenhet har stått i fokus även 2016. Socialsekreterarna är ofta unga och oerfarna och en gemensam fördjupad introduktion för handläggare har därför arbetats fram. Många stadsdelar har också intensifierat den lokala introduktionen.
Den stora andelen oerfaren personal ökade belastningen på den mer erfarna gruppen handläggare. Den svåra rekryteringssituationen gjorde det svårare att arbeta långsiktigt för en bättre arbetsmiljö. Sammantaget innebar dessa svårigheter risker för verksamhetens kvalitet och effektivitet. Kommunstyrelsen fattade i november beslut om en handlingsplan för en förbättrad arbetsmiljö med åtgärder. Exempel på åtgärder är utvecklandet av kompletterande kompetenser och fördjupad introduktion.

Kvalitetsrapport för första gången
För första gången har en kvalitetsrapport för verksamheten tagits fram inom stadsdelarna och social resursförvaltning. Målet med rapporten är att styra verksamheten så att rätt sak görs vid rätt tillfälle. Rapporten bygger på olika kvalitetsområden definierade av Socialstyrelsen, exempelvis självbestämmande, tillgänglighet och att verksamheten är kunskapsbaserad. Rapporterna ska stödja verksamheterna i att säkra kvaliteten. Särskilt lyftes arbetet med gemensamma arbetsprocesser fram, vilket har fått stort genomslag. Det är viktigt att rapporten används för att åstadkomma förbättringar samtidigt som det som är bra behöver uppmärksammas, förstärkas och spridas.
Nettokostnaden för individ- och familjeomsorgen ökade med 7,0 procent år 2016. Kostnaderna ökade i en högre takt än föregående år trots att försörjningsstödet fortsatte att minska. Försörjningsstöd svarade för knappt en tredjedel av nettokostnaderna inom individ- och familjeomsorg.
Främsta skälet till nettokostnadsökningen fanns inom barn och unga som ökade med 22 procent jämfört med 2015. Den enskilt största ökningen av nettokostnad uppstod inom familjehemsvården enligt SoL (Social-tjänstlagen), som ökade med 42 procent eller drygt 130 mnkr. Vidare ökade kostnaderna för handläggning väsentligt med cirka 30 procent eller drygt 100 mnkr. Större nettokostnadsökningar fanns även inom insatserna avseende institutionsvård LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) och ungdomsboende. Antalet vårddygn, boendedygn och antalet barn och unga i familjehem ökade väsentligt. I stort sett förklaras de ökande antalen av ensamkommande barn/unga. Den statliga ersättningen för barn utan vårdnadshavare täckte inte till fullo de kostnader som uppstod för att hantera situationen.
Nettokostnader för insatser för vuxna ökade med 2 procent, vilket visar på en lägre kostnadsutveckling än tidigare år. Ett av skälen till den minskade kostnadstakten är att placeringarna för institutionsvård enligt SoL minskade väsentligt med 24 procent eller 32 mnkr. Socialt boende däremot hade en fortsatt hög nettokostnadsutveckling även om den var på en lägre nivå än 2015.

Framtidsfrågor

• Öka människors självförsörjningsgrad
• Öka brukares möjligheter till delaktighet ­genom att införa välfärdsteknik
• Säkra kompetensförsörjningen inom ­myndighetsutövningen
• Skapa god tillgång till bostäder och alternativa boendelösningar